Macklemore & Ryan Lewis

Publicerad 2013-10-13 @ 10:23:00 | Kategori: Vardagsliv 

Den första oktober 2013, bland de bästa dagarna i mitt liv NÅGONSIN.
Jag och Nellie var på plats vid TAP1 (som ligger lite utanför Köpenhamn) runt 11 efter en lång resa. När vi kommer dit är vi den nionde och tionde personen att börja köa inför kvällens konsert och tjejerna som var där först hade skrivit nummer på sina händer då de hört ett rykte om att de första 20 på plats brukar få Meet & Greet pass! Så vi får våra nummer, sätter och ner och börjar snacka med de helt underbara personerna vi skulle få dela denna dagen med.
 
Alla svenska Macklemore & Ryan Lewis fans vi träffade!
 
Efter ungefär två timmars väntetid dyker Micheal "Wanz" Wansley upp vid vår sida och börjar snacka med oss. Då var vi bara lite under 20 st som köade utanför insläppsdörrarna. Vi blir helt chockade! Vi tar bilder med honom och frågar om han kan sjunga något för oss. Han ber oss att sätta oss ner och de följande 17 minutrarna är ren magi. Wanz sjunger både sin egen låt Wander för oss och refrängen på Neon Cathedral, hans favoritlåt från The Heist. Han berättar om sina livserfarenheter, vad vi ska tänka på för att lyckas i livet och svarar på alla frågor vi kan tänkas ställa. Sedan säger han att det är bra att vi numrerat oss, de 20 första på plats, eftersom han kommer tillbaka senare med en överraskning.. Jag filmade hela hans tal och snälla, ta er verkligen tiden att titta på denna videon. Hans ord, hans anda och personlighet kommer inspirera er enormt.
 
 
Ett par timmar senare är Wanz tillbaka med ett helt crew och kallar på oss med nummer på våra händer. Med en kamerakille bredvid sig berättar han att vi kommer att få Meet & Greet pass och få träffa Macklemore och Ryan Lewis efter konserten. Skriken som ljöd efter det går inte att förklara och resten av väntetiden kunde vi inte vara lyckligare! Vi sjöng för fulla halsar och taggade satan i det!
 
 
Sammanlagt väntade vi hela nio timmar på att konserten skulle börja. Insläppet var helt galet. Helt plötsligt ställer jag mig upp och ser den helt enorma kön som byggdes på de två sista timmarna och tänker att jag är så tacksam att vi var på plats så pass tidigt. Jag och Nellie springer hand i hand fram till scenen och lyckas ta oss ända fram till scenen. Olyckligtvis skiljs vi lite åt så hon står precis vid stängslet och jag hamnar strax bakom men det var skitsamma, platserna var helt sjukt grymma. Vi stod bara någon meter från scenen (kaoset som bröt ut när Macklemore kastade sin svettiga handduk ut i publiken och tjejerna som lyckades fånga den stod bredvid mig och utlöste världens dragkamp tills en av vakterna fick slita den ur händerna på dem haha..)
 
Som Wanz sa, det här var verkligen den största och bästa konserten jag någonsin skådat! Att få stå och vara så nära och höra alla tusentals människor skrika alla ord till låtarna var så mäktigt, särskilt på Thrift Shop som alla kunde bäst, haha. Här nedan har en video från öppningsnumret. Sjukt segt, vissa jag spelade in blev lite längre och andra mer eller mindre klipp då min telefon hela tiden gav mig meddelandet att jag inte hade tillräckligt med plats att filma. Blev jag lagom sur på under Same Love då det är en av mina favoritlåtar. Men efter ett tag gav jag upp, lät telefonen ligga i fickan och bara njöt av konserten istället. Är dock ändå glad att jag spelade in lite ;) TACK finaste Nellie, utan dig hade kvällen inte blivit lika bra. Puss, älskar dig 
/div>
 


Meet & Greetet var kort. Har varit på ett innan och det går oftast till så att du hänger med backstage, står i kö, får gå fram till bandet, hinner säga två ord, det tas en bild av deras fotograf och sen är du klar. Det var flera av de som fick träffa dem som klagade efteråt att de var besvikna på att det inte varit som de tänkt sig. Men kom igen, vad trodde de? Att vi skulle haft en efterfest och hängt med dem i flera timmar? Nej. Blev jäkligt irriterad på dem, hur kan ni vara besvikna, vi har just träffat och kramat Macklemore?! Det som var speciellt denna gången var att vi fick sitta i en halvmåne runt Wanz i säkert en halvtimme bakom scenen och snacka med honom, ställa frågor och bara njuta av hans inspirerande ord innan vi såg skymten av Ryan Lewis som passerade i dörröppningen. Ja, alla började skrika. Haha, kommer ihåg hur tjejerna frågade mig hur jag kunde ta allt så coolt då alla de grät och blev sen besvikna att de inte gjorde som jag som sa åt Macklemore att vi skulle ta en asball bild och så blev det peace-tecknen of course! They're ma crew, ya know. Grymmaste kvällen nånsin. Tänkte precis säga att jag finner inga ord att beskriva den men har skrivit en novell här så det vore att ljuga hehe... Tack att ni läste och tog del av denna upplevelsen med mig! Kisses
           
     
     Kommentera artikeln här:

     Namn:
            Kom ihåg mig?

     E-postadress: (publiceras ej)
     
     URL/Bloggadress:
     
     Kommentar:
     
     



Om mig



Namn:
Sigrid Bernulf
Bor: Båstad
Studerar: Musikallinje med inriktning teater, dans och sång.

Jag är tjejen som lever och andas dans och som älskar att leka IT-expert. Drömmer om ett jobb inom webbdesign och är hopplöst kär i min kamera. Jag har ett ständigt behov att få skapa och gillar att ha många bollar i luften.

På min fritid jobbar jag som dansledare, spenderar alldeles för mycket tid framför spegeln med sminkväskan och låtsas leva ett parallellt liv som make-up artist.

I höstas tog jag initiativet och startade Apelryds Elevkår som jag nu blivit vald att sitta som ordförande i. Jag älskar att engagera mig i skolfrågor och tillsammans med de andra styrelsemedlemmarna skapa event, spex, fester och tävlingar för att sätta guldkant på skoldagarna.

Välkomna in i min oas där det bjuds på en fullspäckad vardag, stil och inslag av det bästa jag vet, dans.